Kom på för en stund sen att det är exakt två år sedan min morfar dog, idag.
Jag saknar honom så oerhört mycket, han betydde så mycket för mig.
Och jag skräms av att veta att han är borta - och aldrig kommer tillbaka till min värld igen.
Men jag tror på ett liv efter döden, det måste finnas. Allting kan inte bara sluta vid det sista andetaget.
Det funkar inte så.
Varför skulle man då bygga upp ett liv, skaffa vänner, bli älskad och allt det där, för att sedan bara låta allting försvinna?

Nej, det får inte sluta vid döden.

Jag hoppas iaf att min morfar har det bra, vart han nu är.
Och till alla mina läsare, tänk på vad ni har, ni vet inte hur mycket ni kommer sakna det förrän det är förlorat.



"Heaven is a place nearby,
so that's no need to say goodbye."