Detta ska iiinte bli en " emo blogg " där jag bara skriver om hur dåligt jag mår, osv. Jag lovar, men då och då kommer jag väl skriva någon text om hur jag mår.

Det är vad jag tänker göra nu, för ibland måste man faktiskt skriva av sig när man inte mår så bra..

Just nu känns det som att jag inte räcker till för någon, vad jag än gör så vill omvärlden ha mer av mig. Så fort jag verkligen anstränger mig för att vara en så bra vän som möjligt, så lyckas folk alltid hitta någon som är ännu bättre, och det gör dom inte speciellt diskret heller.. Och det finns andra som också visar tydligt att dom inte tycker om mig, även om jag inte har gjort nåt mot den personen.. Minsta lilla snesteg så är jag ute på djupa vatten, mörka djupa vatten... Och då är det svårt att simma tillbaka och få allt att bli som vanligt igen. För även om jag hittar tillbaka till land så är mina kläder fortfarande blöta.. Ungefär så känner jag i livet just nu, även om jag blir förlåten för något jag har gjort, så är den personens förtroende för mig ändå sänkt. Och det tar lång tid att bygga upp det igen. Och ibland tycker jag inte själv att jag ens har gjort något fel. Men jag är väl född till att göra fel hela tiden. Jag verkar alltid lyckas hitta folks svaga punkter, fast än det inte är meningen. Först får jag sitta och ta massa skit, sen när jag ska säga en enda liten sak, så råkar det träffa en svag punkt och allt blir bara dumt. Jag är antagligen född till att bara få massa skit hela tiden. Ge allt jag har, och bara få en jävla massa skit tillbaka. Och kom inte och säg att det inte är så, för jo, så är det. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, för så länge jag är jag, så räcker jag inte till. Och om jag inte är mig själv, så räcker jag inte till för det. Det är väl inte meningen att alla ska få vara lyckliga, att alla ska få chansen att räcka till. Och vad jag än får, så känns det inte som att jag förtjänar det. Vänner t.ex, min bästa vän, hon är helt underbar och jag skulle kunna skriva en lista på vilka som förtjänar henne mer än va jag gör. För jag räcker inte till för någon.